Mamma gick en skrivarkurs för några år sedan. Då hon valde att fokusera på tiden kring min födelse och framåt.

Mamma skrev:
”Jag hoppas du inte skall ta illa upp för vissa saker jag skrivit, men kom ihåg – det här är mina minnen och uppfattningar som ingen kan ändra på.”

Vissa saker gör mig inte bara helt rasande ledsen utan arg också. Tyvärr följer det ett mönster.

Jag har inget minne alls av att du och jag har samtalat om ämnet. Och det handlar främst om mig.
Och du skriver det till skrivarkursen först och därefter får jag ta del av det. Det känns jättekonstig och märkligt.

Jag var helt förstörd en dag och kväll förra veckan. Jag grät både hemma och under stora delar av en konsert på Grönan.
Det följer tyvärr ett mönster ifrån dig. Du håller inne ganska stora saker, istället för att berätta det.
Inte konstigt att jag blir arg när jag känner mig överkörd eller inte får komma in i konversioner.

För några dagar sedan så pratade P4 Stockholm om man hade snattat något med anledning av SL:s fd vd Anders Lindström dom för stöld.
Och man fick gärna höra av sig dit om man ville.

En gång i mitten av nittiotalet när jag bodde i Skarpnäck skulle jag storhandla i OBS som låg i Handen.

Min assistent föreslog att min dåvarande flickvän och jag skulle åka själva. Förutom mat så skulle jag handla sandaler inför sommaren. Jag gick till skoavdelningen och provade ut ett par. Vi hängde sandalerna bak på rullstolen för jag tänkte annars hamnar all mat över dem och kanske skulle förstöra dem.
Därefter plockade vi ner all mat i kundvagnen och betalade. Vi åkte hem, vad kom vi på… Ja, jag hade inte betalat för sandalerna.

Under de sista åren som jag bodde hemma hos mamma skaffade vi undulater som husdjur, i början skaffade vi bara en undulat åt gången för att få dom tama. Undulat är precis som alla andra djur att det krävs många timmar, dagar och månader för att tämja de.

Om man har flera undulater så är det mycket svårare att få de tama för då tyr dom sig till varandra. När man skaffar sig en undulat så försök att köpa den av en privatperson som har hållit på med den med sina händer. För då är de vana med att någon håller på med dem.

När en undulat kommer till ett nytt hem och den ska börja flyga fritt så behöver man dra ner alla persienn för att de ska lära sig vart fönsterna är och inte flyga in i dem.

En av de första undulater som vi hade hette Pelle, jag har för mig att han blev väldigt tam. I skolämnet NO höll vi på med att läsa om Europa när vi kom till Grekland och en del av de större öarna bl.a. Peloponnesos. För att komma ihåg namnet på halvön så skulle jag tänka Pelle på näsan.
Pelle satt ibland på min axel eller klättrade ner för huvudet till näsan och ville äta mat som kom utanför min mun. De räckte inte med det, när jag gapade så gillade han och smaka på mitt saliv och viss mat.

Det här med vad undulater tycker om att äta är inte alltid lätt att förstå. I buren hade de frö, hirskolvar, en bit sallad och vatten. Vilket är vanligt att undulater gillar.
Vi brukade öppna luckan på fågelburen när vi satt och åt. Mat som mina undulater gillade var; Pannkakor, omelett, potatismos och öl.
Ibland fick de för sig att de ville bada i glas med vatten eller öl.

Min halvsyster Anne-Lee hade en undulat som hette Birdie. Jag fick överta den omkring 1997.
Anne-Lee hade lagt ner ett väldigt bra arbete på att få Birdie tam och dessutom kunde han säga några ord. Birdie kunde bl.a. säga Birdie Birdie, goddag goddag och Bajen är bäst. Inga kommentarer till det sistnämnda.. 🙂

Vid något tillfälle letade jag efter en undulatbok som jag hade troligen fått någon gång i födelsedagspresent eller i julklapp men jag hittade inte den i min bokhylla. Jag ringde upp mamma och frågade henne om hon visste, svaret blev nej. Då sa jag: ”titta ovanför radion”, hon gick och kollade och mycket riktigt, där var boken.

Ibland när jag satt vid datorn så ville Mia, en annan undulat, vara med. Hon gick på tangentbordet och försökte jaga mina fingrar.
Det kunde hända att när jag ville rulla omkring i lägenheten så hoppade Mia ner på golvet mitt framför rullstolen. Några gånger hittade jag henne
bland ekrarna på min rullstol.
Vad tyder det på? Helt vansinnig eller ett tecken på hur orädd och tam den var?

En del hyss som undulaterna hade var att gnaga på såväl på tapeten och olika typer av papper.

Jag hade svårt att hitta någon som kunde vara fågelvakt när jag skulle åka upp till Kusböle. Till sist så kom jag överens med en assistent att han skulle vara fågelvakt, han bodde i Årsta.
Jag har för mig att assistenten hade lagt över tygstycke över fågelburen men glömde att stänga luckan. Mia hade något annat i tankarna, hon smet ut ur buren. Assistenten vädrade i lägenheten och Mia smet ut ur fönstret. Han ringde upp mig sent på kvällen och berättade vad som hade hänt. Han försökte i flera timmar att fånga in henne men misslyckades. Jag åkte dit på förmiddagen efter. Hon satt uppe i ett träd. När jag ropade på henne så svarade hon på min röst, ett tag så lät det som om hon inte var så långt ifrån mig. Efter några timmar gav vi upp.

Jag bor i närheten av Stadion och Musikhögskolan i Stockholm.
Omkring 2004-2005 började de att bygga lägenheter i området Svea artilleri som omfattas bl.a. Svea torn med sina 17 våningar.
Innan 2004 fanns det en vit enplanshus, där jag tror att SVT hade något förråd.
Jag undrar om det är någon där ute som kommer ihåg något eller har några bilder från innan de rev det huset?

Jag tror att det var i början på 90-talet som jag satt hemma i Tyresö och bläddrade i en handikapptidning. Där såg jag en notis att en i Japan ville ha brevvänner i Sverige.
Jag skrev ett brev på skrivmaskin på svenska, I slut på brevet skrev jag att Mamma fick översätta brevet till engelska.
Efter ett tag fick jag mitt första brev ifrån Rumi. Till min förvåning var brevet på svenska.
Jag har för mig att hon bodde ett kort tag i norra delen av Stockholm men tyvärr hann vi aldrig träffas.

Vi brevväxlade i några år. Sedan tappade vi kontakten.
Rummi kom och hälsade på mig sommaren 2003. Med sig hade hon några kompisar.

Hösten 2011 gjorde jag en ansträngning att få kontakt med henne igen. Så jag postade brev till alla hennes gamla adresser som jag hade. Jag fick breven i retur, alla förutom den första adressen.
Efter ca ett halv år fick jag ett mail ifrån henne, ifrån syd korea. Jag blev så överraskad och glad!