Det var en varm sommarkväll för ca 10 år sedan när min assistent Lars och jag bestämde oss för att ta en tur till Häggsåssjön på Fyrhjulingarna. När vi kom fram till Häggsåssjön så såg jag en bred grusväg som inte jag kände igen, vi åkte fram och tittade på de. Lars klev av fyrhjulingen och promenerade ner. Grusvägen ledde ner mot stranden efter ett tag så såg två personer som satt vid en eldstad och eldade. När jag såg de så stängde jag av fyrhjulingen. Mannen kom fram till mig med bestämda steg och sa till mig: ”Här får du inte köra. Vägen är bara till för handikappade.” Jag försökte få ur mig några ord men han hörde inte vad jag sa. Som tur var så kom Lars och hjälpa till med kommunikationen.
Gissa om mannen kände sig dum, han bad naturligtvis om förlåt. Efter de bjöd han oss till sin eld, där vi både fick fika och samtalade med dem. Det blev en väldig trevlig stund med en del skatt över vad som hände.

Min assistent och Cornelia åkte på assistents fyrhjulingen efter mig och jag hade på filmkameran på min fyrhjuling. Jag tänkte åka till Lilla grustaget och filma lite där men jag ångade mig på vägen vid vägskylten.
Att köra ner och över diket var inget problem. När jag skulle köra upp på vägen ifrån skogen. Där vi har för många år sen varit och hämtade ved med traktorn. Jag vet att jag tänkte, nu gäller det att hålla jämn gas.
Jag gjorde tvärtom, gasa till. Vilket resulterade i att fyrhjuling tippade baklänges. Där låg jag mitt på bilvägen och fyrhjuling lågoxkså på bilvägen.
Jag blödde ifrån huvudet och slog i ena höften i vägen.

Cornelia sprang som ett sprut först träffade hon på Peter som bor nere vid vägen, han kom till oss och hjälpte till. Sedan sprang hon upp och ropade att ”Anders har ramlat, Anders har ramlat”.
Först kom Peter som bl.a. hindrade att bilar som kom åkte fort förbi samt få fyrhjulingen till sidan av vägen.
Sedan kom Kalle och Micke som också hjälptee till. Efter ett tag körde jag fyrhjulingen upp till Sussies hus. Där torkade malin såret och tittade på det. Hon tyckte att någon läkare borde titta på det.

Kalle körde mig och assistenten ner till Myrvikens vårdcentral, Malin hängde också med. Nästan hela vägen dit var jag ledsen. Ledsen att jag vet så väl att man ska hålla jämn fart över de flesta hinder som man kör fyrhjuling.

Kalle bad sjuksköterskan komma ut till bilen för att vgöra om vi var tvugna att åka vidare eller om de kunde ta hem mig där, jag fick kliva ur bilen. De tvättade rent såret och rakade bort lite hår för att kunna sätta dit plåster/tejp. Det visade att den ena sjuksköterskan kom ifrån Bollmora. Så när hon jobbade med såret så blev det lite Tyresö-snack

Så här några timmar efter har jag bara ont i ena höften, den som slog i vägen med.

Snart har jag bara en fyrhjuling. Känns så skönt!!!