Idag gick Marschen För Tillgänglighet ut med att de lägger ner.
Jag kan inte förstå skälet.
Innan årets Marsch skrev jag detta:
En gång om året arrangeras Marschen För Tillgänglighet.
För några år sedan kom jag med ett förslag till Bosse – Råd, Stöd & Kunskapscenter om att de skulle anordna något kring tillgänglighet. Det utmynnade i en cirkel på 4 eller 5 tillfallen. Innan de var slut så kom några överens om att fortsätta att ses. Vi var rätt så aktiva (om jag får säga det själv), vi sågs 5-8 gånger per år och gjorde några aktioner också.
Vi bjöd in Marschen För Tillgänglighet till ett möte men det blev aldrig av.
Under några år så har jag tänkt följande tanke.
Om man skulle kunna skapa lokala arbetsgrupper runt om i landet. De skulle själv kunna bestämma hur aktiva de skulle vara i och med sina möten eller om de mest vill samlas och fika.
På sätt skulle man kunna göra en massa bra för tillgängligheten i Sverige, sprunget ur ett lokalt perspektiv.
Jag förstår inte varför Marschen För Tillgänglighet inte tar till vara på alla krafter runt om i landet.
Marschen för tillgänglighet skulle vara årets höjdpunkt.
I vintras fick jag en förfrågan om jag kunna tänka mig att släppa tillganglighet.se till Marschen För Tillgänglighet. Varför vill man köpa om man några månader senare lägger ner allt.
Jag tror att om flera gjorde lite så skulle man kunna få en helt annan uppslutning. Att man på samma gång gjorde lite trevligheter och lära känna varandra. På så sätt skulle alla kunna känna sig delaktiv.