”Jag är inte familjens butler”
Anders Brenner arbetar som personlig assistent sedan drygt ett halvår. Han ser sig gärna som händer och fötter till sin brukare och tycker att relationen dem emellan är bland det viktigaste i jobbet.
– I det här yrket är personkemi A och O. Passar man inte ihop så fungerar det inte, men har man en bra relation så löser sig allting.
Anders Brenner kommer körande i sin BMW. Han har sin brukare Anders Berglund bredvid sig i framsätet. Anders Brenner tar ut rullstolen från bagageluckan och de tar hissen till fjärde våningen. Det är en solig morgon och på altanen är det redan varmt. Anders Brenner har ännu ett arbetspass framför sig.
– Det här jobbet handlar mycket om att ge och ta. Idag använde jag min privatbil och hämtade Anders hos hans flickvän. Ibland jobbar jag lite längre om Anders ska göra något sent en kväll. I gengäld kan jag få ledigt när jag behöver.
Anders Brenner tycker att assistentyrket passar honom som person och den bakgrund han har.
– Jag är en person som gör allt och mer därtill. Jag har tidigare drivit krog och haft cafŽ i 25 år och är en servicemänniska. Det har jag nytta av i det här yrket. Jag ska ju vara Anders händer och fötter.
Anders Berglund är 29 år och har en CP-skada som påverkar rörelse och tal. Han har haft assistenter sedan 1994. Vad han kräver av dem kan variera beroende på hur de är som personer.
– Jag har några som klipper mig och andra som sysslar med datorn. Assistenterna får sina nischer där de gör det som de är bäst på.
Anders Brenner känner sig inte isolerad i sitt arbete trots att han inte har några arbetskamrater.
– Jag arbetar halvtid hos Anders och halvtid hos en annan brukare.
Hos Anders träffar jag hans vänner och när han är hos sin flickvän träffar jag hennes vänner och hennes personliga assistenter. Det rasslar till i brevlådan.
– Jag hämtar posten, säger Anders Brenner. Han sprättar upp breven och lägger fram en inbjudan till rullstolsdans på Hotell årevidden.
Anders Brenner är timanställd av det privata bolaget Passform som Anders Berglund anlitar för administrationen av sin assistans. Anders Berglund väljer vilka han vill anställa och om han inte vill ha kvar en assistent får han eller hon helt enkelt sluta, med två veckors uppsägningstid. Det tycker Anders Brenner är helt naturligt.
– Det tycker jag ligger i yrkets natur, det går inte att bita sig fast hos en brukare som inte vill ha en som assistent. Det får man ta.
Om Anders Berglund reser bort en period får det också följder för Anders Brenner.
– När jag anställdes fick jag reda på att jag med två veckors varsel ska få veta om Anders reser bort. Om jag inte följer med som assistent får jag arbeta hos någon annan brukare tillfälligt om det finns möjlighet.
Det ringer på dörren. Anders Berglund öppnar. Hans mamma har med sig några blommor som hon ska plantera i balkonglådorna på altanen.
Vid köksbordet läser Anders mamma upp en artikel där Arbetsmiljöverket kritiserar personliga assistenters arbetssituation. Arbetet beskrivs som psykiskt påfrestande med brister i arbetsintroduktionen och oklara arbetsuppgifter.
– Usch vad det skrämmer, jag känner inte igen mig, säger Anders Brenner men nämner sedan en brukare som inte lät honom svara eller prata i sin telefon under arbetstid.
– I hans liv ringde aldrig telefonen, det gjorde ont i honom när min telefon ringde.
Anders Brenner tycker att en assistent inte ska göra mer än vad brukaren normalt sett skulle ha gjort om han kunnat.
– Det får inte bli så att assistenten blir familjens butler. Det gäller att hitta en rimlig arbetsfördelning.
Att måla om ett hus är ett konkret exempel som kommer upp. Anders Brenner är tveksam till att göra något sådant, möjligtvis om brukaren hela tiden är med och ger instruktioner. Men vissa saker tycker han det är naturligt att assistenten gör.
– Igår målade jag om trägolvet på altanen. Vi var inte så kunniga utan ringde en målerifirma för att höra hur man gör, säger Anders Brenner.
Anders Berglund berättar om en kompis som protesterade mot SL genom att kedja fast sig i tunnelbanan och hindra trafiken. Då hjälpte assistenten till.
– Jag skulle vara mycket tveksam till något sånt, säger Anders Brenner och undrar om Anders skulle bli besviken om han inte ville göra något sådant.
– Kanske, men jag har inget intresse av att göra det, säger Anders Berglund.
Assistenterna har regelbundet personalmöten tillsammans med Anders Berglund.
Om Anders Brenner skulle vilja prata om något problem i arbetet kan han gå till en arbetsledare på Passform.
– Jag har möjligheten att smyga dit om jag vill. Men då får jag bara prata om det som direkt berör mitt arbete och inget annat ur Anders privatliv.
Anders Brenner ser fram emot att jobba vidare i assistentyrket.
– Efter 25 år i restaurangbranschen har jag arbetat ihop till pensionen. Det här arbetet ger mig mer än det rent materiella.
