När jag var tonåring så gick jag på Träffstugan, en ungdomsgård för rörelsehindrade. Där spelade man en hel del innebandy. Vi var några ungdomar
som brukade spela. Jag var oftast målvakt. En gång i månaden så var det disco. På kvällarna var det alltid många ungdomar.

Träffstugan skaffade ett flipperspel. Jag var ganska snabb med att testa spelet. Jag behövde en medspelare som skötte den ena knappen för jag klarade inte av att använda båda knapparna samtidigt. Efter ett tag så kontaktade personalen Permobil, tror jag. De gjorde två plattor som var kopplade till flipperknappar.

En gång ordnade Träffstugan en resa över en helg till Dalarna. Vi bodde på en ungdomsgård, som också hade rörelsehindrade ungdomar. Jag minns en kväll så skulle vi på något uppträdande inne i byn. När de var slut så blev vi upphämtade av raggarbilar. Dagen efter fick vi prova på några olika sporter, bl.a. luftpistolskytte med ljudsignal som avgör var man siktar.

Vid flera tillfällen blåste det i frågan om Träffstugan skulle få finnas kvar och om de skulle ta emot ungdomar ifrån Stockholms kranskommuner. Jag tror att det var i samband med det så fick till ett möte i stadshuset, på den tiden var det Anna Lindh som fritidsborgarråd. Jag var med på mötet.
Det var också ett inslag i ABC om att inte alla skulle få komma till Träffstugan.

Jag var i Träffstugans första Gårdsrådet. Det skulle vara en länk mellan personalen och ungdomarna.