När jag gick andra året på HK-linjen (Handel och kontor) så var torsdagarna och fredagarna avsatta för praktik.
Jag hamnade på SPK (Statens pris- och konkurrensverk) på min praktik, två dagar i veckan under ett läsår på deras ADB-avdelning. Där jobbade bl.a. Harriet, Tofte och Håkan.
Jag fick lära mig att installera om datorer, vilket jag inte hade gjort tidigare. På den tiden hade man Dos 3 som operativsystem. Jag behövde knappt några disketter för alla program hämtade jag ner via deras nätverk. Bara någon bootdiskett.
Jag fick lära mig en massa bra saker. Sedan hann man med en del annat också som att spela och byta teckenuppsättning på tangentbordet så att användaren behövde klia sig i huvudet, innan han lyckades ändra tillbaka den.

Jag gick en ettårig ADB-utbldning för funktionshindrade. Den var sådär. Ibland kunde jag mera än mina lärare och jag fick hjälpa till och lösa andras problem.

Något halvår efter de så hamnade jag på TeleNova via arbetsförmedlingen Unga handikappade, Telenova var ett företag som utbildade handikappade i data men också anpassade deras arbetsplatser.

Jag åkte dit för att bli informerad om en CAD-utbildning som skulle starta. Jag kände ganska direkt att jag hade inte de rätta intresset för utbildningen. Några veckor senare fick jag frågan om jag va intresserad ev en pc-samordnare-utbildning. Där träffade jag både blivande elever och personal, vår blivande lärare. En av eleverna hette Nils-Erik, han kallas för Nisse. Nisse har berättat efteråt att han tänkte, ”hjälp hur ska jag kunna förstå Anders”. Som nästan alltid så löste det sig efter ett tag när han hade vant sig hur jag pratade.

Det lilla ifrån kursen som jag kommer ihåg är att vi hade kul på kursen. Vi var bara fyra elever i klassen.
En sak fastnade ganska lätt, vet inte varför. Vi hade någon eller några dagar om OS 2. Under kursens gång fick fick vi se en beta-version av Windows 95. Jag har för mig att det var på 15 disketter. Cd hade inte kommit till datorer på den tiden.
När kursen började närma sig slutet så fick både Nisse och jag frågan om vi ville praktisera på Telenova som pc-samordnare, båda tackade ja.

Vi fick vara med ifrån början att installera och koppla ihop ett nätverk för oss anställda. Sedan skulle vi få de att spara på nätverket istället på sin lokala hårddisk.

Ett tidigt minne av företagets nätverk var när vi kopplade upp oss så att vi kunde skicka meddelande till våra kollegor i Skellefteå. Nu ska vi komma att det här var ca 1995-1996. Vi använde Msmail och Schedule, Naturligtvis i dosmiljö med en modem-förbindelse.

Det var ganska vanligt att Nisse och jag hade ca 2 timmar på oss att fixa i ordning datorerna till veckan därpå, ibland kunde de var uppåt 10-15 st. Få hade en cd-enhet så det var disketter som gällde. Ett arbete som ibland var omöjligt att utföra på den tiden.
Några av hjälpmedel va t.ex.:
Dragon Dictate
Jaws
Datasvenska – Profet Text to Speach
Zoom text

Vissa program var tvunget att ha licens nycklar som ibland var svåra att installera och avinstallera.
Jag vet att Nisse jobbade många helger, vilket jag inte gjorde.
Ibland kändes det att mina arbetstider 9-16 inte var optimala för mina arbetsuppgifter, eftersom eleverna var där samma tider.

När år 2000 började närma sig så var man orolig för att datorerna inte skulle klara årsskiftet. Vi gick igenom varje dator, installera och uppgradera det som gick att göra för att vara på den säkra sidan.

I flera år struntade jag i och ta fikarast. Jag vet inte riktigt varför jag struntade i dem, kanske att Nisse inte heller tog fikarast. Jag tror att andra arbetskamrater övertalade mig till slut att ta paus i arbetet och komma ut och snacka lite med dem och eleverna. Jag fick upp ögonen för att fika. De var ett tillfälle att träffa sina arbetskamraterna men också eleverna.
Jag minns en blind mamma som gick en utbildning. Hon pratade om att hennes barn spelade schack och hon inte kunde spela. Barnen hade tydligen varit på henne ett tag att hon skulle lära sig. Jag erbjöd mig att jag kunde lära henne. Vi bestämde att hon skulle komma hem till mig en kväll. Jag var lite spänd inför kvällen men de gick bra. Det gällde att tänka till en extra gång för man kunde ju inte visa, utan bara prata.

Jag stötte på många olika handikappade personer genom mina år på jobbet. Jag var osäker om en var helt bild därför fick jag en annorlunda tanke. Tänk om jag tog med mig mina badbyxor och bytte om till de innan jag skulle gå in till den som var blind. Jag var inte säker på om hen var totalblind.

Nisse ställde alltid upp när man bad om hjälp. Han ville lösa alla problem, om han inte kunde så tog han reda på lösningen.

Nisse jobbade ofta över på kvällar och ibland också på helger. Vilket ibland var nödvändigt för att alla datorer skulle vara klara inför de olika kurserna. Jag kände att jag inte hade den motivationen. Vi hittade Skribofont som på den tiden var en liten datoraffär, som i några år växte och flyttade runt, innan den gick i konkurs.

Vi pratade nästan varje kväll på telefon, 30-60 minuter var ingen ovanligt lång tid. Han var hemma hos mig massor med gånger, oftast hjälpte han med något med datorn. Han hjälpte mig också att bygga ihop datorer. Han hjälpte mig att välja datordelar som skulle passa mina behov.
Som tack för hjälpen bjöd jag honom på middag. Jag har för mig att han gillade när jag gjorde falukorv i ugn.

Här kommer ett tillägg som jag gjorde 2012-06-24
En till två gånger per år hade företaget kickoffer, då fick man se all personal som jobbade runt om i landet.
De flesta kickoffer anordnades i Stockholmsområdet men en kickoff lade dem i Göteborg.

När första konferensdagen började ta slut så blev vi överraskade av några som plötsligt kom in i rummet. De kidnappade deltagarna som sedan blev utkörda ur huset för att sedan ledas till en båt. Ingen var beredd så alla blev förvånad. Båten körde oss till en ö med en fästning på. Efter en femkamp så var det dags för middag inne uti fästningen. Vi satt vid ett långt träbord med levande ljus både på borden och på väggarna.

En annan av våra kickoffer hade vi på Kolmården. Jag fick skjuts av min arbetskamrat Christina som mötte upp med sin bil vid Medborgarplatsen. När jag skulle ta hissen upp så möttes jag av en lapp ”Hissen är trasig”: Vi bestämde oss för att åka till Skanstull men där var det samma sak, en trasig hiss. Då åkte vi tillbaka och gick upp för trapporna med en person i varje arm som jag fick hålla i. På den tiden hade jag inte börja att åka rulltrappa med assistenterna.
Själva kickoffen har jag för mig att den var ganska bra. Vi hade olika grupparbeten och sedan skulle varje redovisa sitt arbete. Vi hann även med ett besök på Kolmårdens djurpark, med ett besök inne hos elefanterna bås.
Jag minns inte jättemycket av själva kickoffen.
Veckan efter ville min chef prata med mig. Då fick jag veta att företaget behövde spara ännu mer och att jag var tvungen att bli uppsagd.