Jag tror att det var i början på 90-talet som jag satt hemma i Tyresö och bläddrade i en handikapptidning. Där såg jag en notis att en i Japan ville ha brevvänner i Sverige.
Jag skrev ett brev på skrivmaskin på svenska, I slut på brevet skrev jag att Mamma fick översätta brevet till engelska.
Efter ett tag fick jag mitt första brev ifrån Rumi. Till min förvåning var brevet på svenska.
Jag har för mig att hon bodde ett kort tag i norra delen av Stockholm men tyvärr hann vi aldrig träffas.
Vi brevväxlade i några år. Sedan tappade vi kontakten.
Rummi kom och hälsade på mig sommaren 2003. Med sig hade hon några kompisar.
Hösten 2011 gjorde jag en ansträngning att få kontakt med henne igen. Så jag postade brev till alla hennes gamla adresser som jag hade. Jag fick breven i retur, alla förutom den första adressen.
Efter ca ett halv år fick jag ett mail ifrån henne, ifrån syd korea. Jag blev så överraskad och glad!
Ja tiden går fort. Det var länge sen vi träffades. När jag var 20 år åkte jag till Sverige för första gången. Och blev överraskad att många rullstålburna var ute med sina assistenter. Dessutom bodde de själva i sina egna lägenheter. Sen bestämde jag mig att studera i Norden.
Vilken tur att jag fick lära känna dig Anders. Hoppa att vi kan ses igen snart.