För några veckor sedan var jag i Skarpnäck och hälsade på Patrick. Jag kom för tidigt till Skarpsäck så jag gick runt och kollade lite. Mitt emot kulturhuset låg det en restaurang när jag bodde i området. Jag har tre rätt så klara minnen ifrån restaurangen.
Då mötes jag av byggjobbare och några kvinnor var ute och rökte. Jag passade på och fråga vad det skulle bli i lokalerna, fick till svar att Skarpnäck Kyrkan skulle flytta in där. Det visade att de kände igen Patrick, bara till namnet. Jag berättade att jag hade bott i grann huset. Då fick jag veta att de skulle ha en invigningsfest, den var idag.

Ifredags kväll kom jag på att Seanit, en fd assistent till mig. Hon hade sagt att jag skulle meddela henne när jag var i Skarpnäck nästa gång. Jag gjorde en påminnelse till mig och sms henne i morse.
När jag var på väg till tunnelbanan så svarade hon att jag kunde komma till henne direkt. Hon ville att jag kom till henne, innan jag gick på invigningen. Jag blev bjuden på kaffe och bullar. Vi pratade bl.a. om branden i Skarpnäck och hur hon reagerade när hon fick syn på mitt namn när hon vikarierade som Biståndshandläggare på Östermalms stadsdelsförvaltning och om det kunde vara jävig..

Efter det gick jag till Skarpnäck Kyrkan nya lokaler och kollade läget. Jag möttes av massor med barn och någon som var utklädd till någon robotmänniska. Jag kände efter någon minut, jag vill ut. Innan jag hann igenom spärren till tunnelbanan så slog jag en signal till Milosz och se om han var hemma, det var han. Jag dit ett tag och överraskade honom. De skulle strax äta men lite hockey snack blev och att det är stor skillnad på hur mycket tv pengar klubbarna får i Elitserien kontra Allsvenskan.

Nästan hela dagen idag har jag känt mig seg. Jag kollade lite slarvigt upp vem eller vilka som skulle komma till Musikplatsen idag, jag läste bara Sulo. Eftersom jag var seg och inte kände igen artisten så stannade jag hemma.

När jag hörde och förstod att det var Idde schultz så blev jag lite ledsen.
Jag tycker jättemycket om hennes låt, Fiskarna i havet som jag lyssnade mycket på under en tid när jag bodde i Skarpnäck.

Igår var jag och handlade på Ica Värtan. Eftersom det snöande så bestämde jag mig för att åka buss både dit och hem, nu menar jag inte färdtjänstbuss utan en SL buss.

På dit vägen ville jag se om det blev närmare om man åkte till Rökubbsgatan men det blev längre.
Efter min handling så gick jag till Östhammarsgatan. När jag stod där och väntade på bussen så fick jag på något i närheten som såg rätt häftigt ut. Det ska jag försöka hinna filma innan det försvinner, helst när det är mörkt ute.

Jag tog samma buss hem, linje 1 ifrån Östhammarsgatan kl 15:59.

När jag skulle gå av vid Jungfrugatan så hade jag tryckt på knappen för avstigning. Direkt när bussen hade lämnat hållplatsen Värtavägen så tryckte jag på avstigningsknappen för rullstolar och barnvagnar. Jag såg i bussen att lampan tändes när jag hade tryckt på knappen, för säkerhetsskull tryckte jag flera gånger. När busschauffören stannande bussen vid hållplatsen jungfrugatan så stannade han ca en meter ifrån trottoaren och han sänkte inte häller ner bussen. Undra vad han tänkte på, ville han jävlas?

I måndagskväll var det dags för en konsert med Bo Kasper Orkester på Cirkus.
På dagen såg jag på SVT ABC-Facebooksida att de skulle göra en intervju med Bo Sundström. De ville att man skulle skicka in Stockholmsrelaterade frågor som Margareta Benson sedan skulle ta och fråga Bo. Jag skrev: När och vart spelade ni första Stockholms spelning? Vi ses ikväll på Cirkus. Deras svar på min fråga var: Grodan på Stureplan.
Jag trotsade småregnet och gick till Cirkus.

När de hade spelat ett par låtar så tänkte jag, hjälp jag kommer inte att känna igen några låtar alls ikväll. Fy på mig, jag har inte lyssnat på deras hela nya skiva. Efter de inledande låtar började de spela lite äldre låtar som jag självklart kände igen. Helheten av konserten blev mycket bra.

När de hade gjort några bra extra nummer så kändes det som att var slut, så jag gick ut. Men när jag tog på mig jackan så hörde jag att de fortsatte dm. Då var det bara att gå in igen. Efter någon till låt så kom Bo springande ut bland gångarna på parkett. Jag kunde nästan ta på honom. Allt gick så fort så min assistent hängde inte med min kamera.