I söndags tog jag en promenad till Tv4 för att försöka få autograf och bild av Söndagsgästen Charlotte Perelli.
Medans jag väntade kom Orup i en taxi. När han hade klivit ut ur taxin så tog han det ganska lugnt och började tända en cigarett. Då passade jag på att fråga om jag kunde få en autograf och bild. Svaret blev, självklart. 🙂 Vi började småprata och han förstod nästan allt vad jag sa.
Han berättade att han skulle ha publikgenrep i kommande vecka och han sa också att ”det skulle vara kul om du kom”. Sedan tittade han på klockan och kom på att han var lite sen.

Hur gick det med Charlotte Perelli? Jo, efter ett tag kom hon ut från huset. Då fick jag både autograf och bild av henne. Jag passade på att fråga henne om hon kände igen namnet Patrick ifrån Filadelfiakyrkan men det gjorde hon inte.

Jag gick hem och gjorde notiser om att jag skulle försöka få kontakt med någon angående genrepet men hittade inget.

Dagen efter försökte jag ta reda på hur jag skulle komma kontakt med någon som visste mer.
Till slut fick jag klartecken att komma på genrepet 23/9, efter att fått pratat med Andreas Carlsson 🙂

Jag skulle egentligen på tv-programmet Jenny Strömstedt men det var bara att avboka. Det var inget svårt beslut.

Genrepet var helt magiskt 🙂 Gå och se det!!

Tack Orup

När filmen Livet är en schlager spelades in så var det några scener som de ville ha statister med. Vid den tidpunkten var jag en del på elevhemmet Sätra Gård. Jag vill minnas att man fick anmäla sitt intresse till om man ville vara statist i filmen Livet är en schlager, det här var nog år 1998 eller 2000. Jag anmälde mitt intresse men de hörde aldrig av sig.

Till julen -13 så önskade jag mig en biljett av mamma till Livet är en schlager som sätts upp på Cirkus hösten -14. Jag har för mig att mamms sade något så här: Det är så långt till premiären så du får önska den i födelsedagspresent istället.

När media började nämna att till hösten kommer Livet är en schlager gå upp på Cirkus så glömmer jag bort att mamma skulle ge mig den i födelsedagspresent så jag köpte biljett på egen hand.

I mitt flöde på Facekook såg att Jonas Gardell postade den 27 juli:
”Vill du vara statist i musikalen LIVET ÄR EN SCHLAGER? Jag regisserar. Du spelar! Den 7 augusti filmar vi.”
Det tog inte många minuter innan jag hade gått in på länken och anmälde mitt intresse.

Några dagar innan vi skulle spela in scener till Livet är en schlager på Cirkus så fick vi ett informationsmail med vilka kläder som man skulle ha med sig. Kvällen innan så tog jag fram allt för vi skulle vara där 07:45.

Åkte en morgon mot Cirkus ute på Djurgården. Vädret piskade och regnet föll ner.
När vi kom fram med taxin till Cirkus visste vi inte var vi skulle gå in nånstans
då det stod grävmaskiner som brutit upp marken där jag brukar gå.
Fick tag på en byggnadsarbetare som hjälpte till och röja undan såvi kunde komma in.

Vi gick först in till scenen där de arbetade med kulisserna.
Där fick vi dock höra att vi skulle gå mot restaurangen istället, då alla statisterna samlades där.
När vi kom dit så satt det väl uppåt en 20-25st människor därinne och sorlande.
Det bjöds på fika och frukost. Vi satt där en stund och snart därefter dök Christer Lindarw upp och hälsade på mig där vi satt vid bordet.

Efter ytterligare en stund dök det upp en annan man som började visa vilka kläder jag skulle ha på mig. Tyckte att det var lite konstigt då det inte stod något om det i mejlet.
Gick och bytte om och hade nu en latexjacka på mig. Det kändes lite annorlunda. Men jag tänkte att det här är scenkläder. Vi blev strax därefter indelade i två grupper. Jag hamnade i grupp ett som gick in först.

När vi steg in framför scenen så hörde vi någon som ropade ”Magnus, magnus”. Det var Jonas Gardell som inte såg oss så bra. Han steg ner från scenen och kom fram o hälsade som bara Gardell kan göra.

Vi fick hjälp en av en kraftfull scenarbetare med att ta oss upp till scenen via den lilla trappan som stod mitt framför. Däruppe på scenen fick jag vänta på instruktioner från Gardell om var jag och alla andra skulle stå. Han fortsatte dock att kalla mig för Magnus ett flertal ggr. Det tog några sek innan jag lyckades nå fram till han och förklara vad mitt namn var.

Då jag väl intagit position på ena kanten så började sorlet från alla statister.
Gardell hade problem till och från att nå fram till statisterna då han försökte dirigera runt dem.
Inget hände flera gånger och han blev märkbart frustrerad. Han blev rätt högljudd. Förstår inte varför
statisterna inte hörde något då det var en del av uppgiften.

Då inspelningen rullat på ett tag så dök Jan Johanssen upp o minglade med statisterna en stund.
Lite senare dök även Carola upp och minglade även hon.
Hon stod bredvid mig ett tag och vi hälsade på varandra.
Inspelningen höll på runt tre timmar.
Andra som fanns i lokalen var bl.a Anna Book, Peter Jöback och Johan Glanns.

Detta skrev jag in till Karlavagnen 2014-08-21, tyvärr tog de aldrig upp det i programmet:
Jag har ett funktionshinder och har tidigare jobbat inom databranschen med lönebidrag.
NU har jag sjukersättning. Jag har många idéer på en hemsida som skulle vilja göra som skulle kunna bli inkomstbringande. Jag har varit på arbetsförmedlingen och pratat med dem om de kan hjälpa mig vidare. Jag vet att ni har gjort så att vi ska kunna tjäna en del innan det påverkar mina bidrag men jag fick kalla handen av arbetsförmedlingen. De sa att jag skulle bli av med bidraget om jag började satsa på hemsidan.
Jag skulle vilja utveckla denna ide till hemsida och ta in andra med i projektet. Jag har även fått möjligheten att ställa den här frågan till Maud Olofsson och hon tyckte lät orimligt att förlora mitt bidrag.