jag vaknade mitt i natten av ett sms som sa att min assistent var sjuk. Hann tänka att: jahap då får vi se hur det blir med dagens utflykt till Tjockö. Bara några minuter senare fick jag ett till sms med att en assistent hade tagit passet.

Efter frukosten var det dags att beställa taxi till någon plats uppe utanför Norrtälje. De är inte ofta som inte jag hittar dit jag ska åka men nu var det en sån gång.
Väl framme så var det ett tag kvar innan passbåten kom. När jag väntade på båten så kom det några kvinnor som uppenbarligen skulle ut på någon ö och äta mat. De kanske hade tio till femton pappkassar fulla med mat. De fick gå på båten innan mig. Som de flesta båtar så var det en trapp in till där man kunde sitta. Då ser man att rullstolskörning är en viktigt del av introduktionspassen som jag har för nya assistenter. Man kanske inte använder de dagligen men ska finnas där.

Vid Tjockö brygga stod Jonas beredd på att gå ner i båten för att hjälpa mig till land. Som många gånger förut så tog han mig på hans rygg o gick upp till bryggan.

Vi fick en ”välkomstöl” på hans tomt och tittade på den vackra skärgårdsutsikten.
Sedan var det dags för en god sillunch med gänget som bodde där. Efter lunchen var det dags för en rundvandring på tomten och bland husen.
Det blev nog några snuttar till introduktionsfilmer också.

Som avslutning på en härlig dag fick vi en öl i lusthuset och tittade ut över havet.

Bilder ifrån igår,

Spännande möte idag. Gå hem och gör ”grunden” och återkom så hittar vi en ”byggare”.

När jag åt frukost igår framför tv, så såg jag ett inslag att det skulle vara World Cup of Segway Polo 2012 på Östermalms IP. Jag blev nyfiken så jag gick dit och kollade.
Det var kul och se några matcher. Man såg att inte alla lag höll samma kvalitet. Idag hörde jag på radion att Segway har sneglat på hästpolo när det gäller reglerna.

I lördags som ni kanske såg så lade jag ut ett filmklipp med namnet ”Hemliga rum”.
Här kommer lite fakta om Artillerigården:

Mitt i hjärtat av Stockholm, på Östermalm, insprängd bland vanliga stadskvarter, öppnar Artillerigården upp sig för att ta emot dig, som vill besöka ett hemligt rum. Du kan ta del av en spännande berättelse om det kalla kriget och hur vår säkerhet hängde på en skör tråd. I Armémuseums utställning kan du riktigt ta på spänningen och i skyddsrummen kan du uppleva hur personalen på Artillerigården skulle söka skydd i händelse av fara. Du får i denna historiska miljö höra berättelsen Maktbalans, som ligger till grund för hemliga rum 2012.

Källa: Statens Fastighetsverk

Jag slängde upp en länk på Maskinexpos Facebooksida till min film när jag satt i grävmaskinen.
Här kan ni läsa vad de skrev:

Statens fastighetsverk öppnade dörrarna till några av Sveriges hemligaste rum i hela landet.
Jag hade inte långt till det närmaste hemliga rummet, Artillerigården ligger ett stenkast ifrån mig på Östermalm.

Jag var på Maskinexpo idag som i år var i Stoxa som ligger lite norr om Arlanda.

Om man jämför årets upplaga med förra året så var året mycket större.

Ganska direkt innanför entrén så var det en skylift som man fick åka upp i. Jag velade om jag vågade åka upp.

Vi fortsatte och titta på andra STORA maskiner. En bit längre fram såg jag grävmaskiner, dock inte jättestora. Jag frågade om jag kunde få prova och det fick jag. Det var jätte roligt. Jag har i många år veljat prova någon grävmaskin. Det finns en videofilm på när jag gräver, här på Filuren.com.

Efter det så hade jag bestämt mig att jag ville upp i skyliften. Efter ett tag överläggning med de som var utställare där så bestämde de att jag skulle få åka bara jag hade med mig min assistenten upp. Assistenten var höjdrädd så jag fick avstå.

Se bilder där ifrån.

Jag var på Hjultorget som är en handikappsmässa.
På sådana tillstälningar träffar man alltid en uppsjö av personer som man känner, så även idag.

I cafét vid mässan så började jag prata med en som jobbade på Permbobil. Jag hann fråga hur länge han hade jobbat där, 26. Jag tänkte fråga en annan fråga. Jag började att säga halva frågan, sedan gick han. Vad ska man säga…

Ett assistansföretag hade en tävlig som jag deltog i. De pratade sig varmt om tillgänglighet. Första priset var en resa till USA. Man skulle motivera, varför just jag skulle vinna. Jag skrev något med att se hur man ser att ADA-lagen finns i USA. Han som tog emot pappret som också jobbar på företaget, kände inte igen ADA-lagen.