När färdtjänstbussen som var en Peugeot buss hämtade upp mig på Kumla Allé så var det redan två till fyra skolelever redan i bussen som också skulle till skanskvarnsskolan, minst en av dem var djurgårdare och en A.I.K.are. Då bodde jag på Kumla Allé i Tyresö, så det var någon mellan 1979-1983. På den tiden var båda lagen med länge i ishockeyslutspelen. Jag vill minas att jag fick ett A.I.K. märke som mamma sydde fast på en jacka samt en handduk med ett stort A.I.K. märke på. Det var nog så som jag började att heja på A.I.K.

Flera dela följer där jag skriver vad jag har upplevt kring A.I.K.

Varför får Åke Unger referera ishockey? Jag tycker han är så dålig. Han har inget bra flyt i sina kommentarer.

Igår var jag på den första SM-finalen i Friends arena.
När jag kom innanför dörrarna så stod det gäng funktionärer som skulle visitera alla, jag var inget undantag. Som vanligt hade jag min ryggsäck bakpå rullstolen. Funktionären ville naturligtvis öppna den och titta men vi hann knappt öppna den innan hon sa att det vart klart.
Det var damfinalen som spelades mellan SAIK – A.I.K. Jag blev besviken för att det ekade nästan därinne bland alla stolarna.

Vi som hade handikapplatser fick fritt välja vart vi ville sitta, de sade att det var onumrerat. Efter ett tag efter att jag hade satt mg mitt på långsidan så kom det två hängivande fans till Sandviken och satt sig bredvid mig. Under matchen fick jag höra på deras Sandvikens hejaramsor.

När jag var på väg hem tänkte jag. Jag hade ganska lätt fått in Pyroteknik på Friends arenan, om jag hade velat.
Så idag när det hände i slutet av matchen, att någon tänder Pyroteknik så blev jag inte ett dugg förvånad att det hände.