Idag åkte Peter och jag tillsammans med våra assistenter till Hovebergsgrottan. Vi parkerade bilen och pratade med han som sålde inträdesbiljett. Han påpekade att det var en väldigt brant och otillgänglig stig upp till grottan. Så vi skickade en assistent för att göra bedömning om det i huvudtaget skulle gå. När han kom tillbaka så kom vi överens om att det skulle vara för krävade att gå in men jag ville ändå se backen upp till grottan, så jag åkte fram till den. Jag tänkte ”här ska jag upp och in i gråttan men inte idag”.
Vi åkte vidare till Toppstugan uppe på Hoveberget. Där finns ett utsiktstorn som jag var sugen att gå upp i trots alla trappor men jag ville göra det efter att vi hade ätit. Vi tittade lite på utsikten innan vi gick in och åt lunch. Det regna så det blev inget besök i utsiktstoret.
Sedan gick resan nerför berget till en liten strand. Först sa jag att jag inte skulle bada. När jag såg Peter vända bara ett par meter ut i vattnet så tänkte jag:
Vilken klen en, det ska jag klå. Så det var bara att strippa och med en assistent i varje hand, gå ner i vattnet många fler meter än vad Peter gick. Det var allt annat än varmt.
Vilka minnen det väcker hos mig! Jag förstår att assistenterna bangade ur att ta er upp till grottan. Även att gå in i den är inget för rullstolar. Men ni fick i alla fall den fina utsikten från toppen! Synd bara att ingen fotade dig när du badade… 🙂
Det är inte sant. Assistenterna backade inte, jag var nära att gå upp men jag tänkte mera på Peter och hans assistent. Skulle de stå nere och vänta.
Jag är sugen att åka dit och gå upp.
Jag och chefen har fått några oförglömliga dagar i Kusböle. Tack!
Det hela började med att vi faktiskt hittade fram, hihi. Det ligger ju inte direkt i anslutning till E4:an om man säger så. Vi följde bara knotten. Jag hann inte mer än sätta mig när det meddelas att jag ska åka ut med fyrhjulingen för att leta efter en födelsedagspresent….själv…i skogen…emd fyrhjuling…utan någon med mig. Säger bara SHIT!! Jag hade aldrgi ens suttit på en fyrhjuling. Det närmaste jag kommit är att åka moppe och det är historier som inte bör berättas på internet. Iaf så åkte jag iväg, med sällskap dock. Jesper åkte med. Det gick inte fort men jag hittade och det var kul. På vägen hem vågande jag tom gasa lite på grusvägen.
Sen fortsatte det i samma takt. Det blev en hel del åkande, mest bakom Anders, som är en tålmodig och duktig lärare. I början var jag lite rädd, jag visste ju inte hur lite eller mycket som krävs för att hela åbäket ska tippa men efter ett tag gav det med sig. Anders visade dessutom i några backar ocg gupp bakom stugan att det faktiskt krävs en rätt brant backe och en miss från den som kör för att den ska välta. Efter den turen var det bara att njuta. Fäbodvallen, Helvetet, runt berget, förbi bastun, det ena stället mer fantastiskt än det andra. Helt underbart. Helvetet var läckert. Älskar när naturen visar sin kraft.
Tyvär kom vi aldrig upp i grottan. Det hade blivit en alldeles för tuff match för chefen och mig. Jag är inte ens säker på att det hade gått. Det gör inte så mycket, vi fick ju se toppen. Jag fick njuta av de underbara vyerna och hann tom sitta och meditera med andarna (Henrik, du missade dem, du skulle ha stannat en stund till) på berget.
Maten var också god och sen badade vi. Ja, eller bada kan ju vara att skryta lite. Vi doppade oss iaf. Det var minst sagt kallt i vattnet och långgrunt. Innan man kommit på så djupt vatten att det var ok att doppa sig hade fötterna domnat bort och ändrat färg till en blåaktig ton 🙂 Det var jag som absolut ville bada så det var bara att bada. Annars är jag rädda tt det hade varit en del andra som sett till att jag gjorde det på ett eller annat sätt.
Chefen visade oss stället han brukade bo på under sina semestrar i Hoverberg närhan var yngre.
Det var länge sen jag skrattade så mycket som jag gjort under de här dagarna. Ta bara kvällen då Henrik och Jesper grillade oss andra när vi spelade kort. Ja, ni läste rätt, vi grillades. Henrik eldade i spisen så att det var 27 grader i köket med fönstret öppet. Observera att H och J frös, så fönstret stängdes, det blev ju inte svalare då som ni förstår. Det slutade med att en del satt utan tröja och en del utan långbyxor och svettades. Plump slutade rätt plumpt för mig. Noll poäng. NOLL!!! Direktör Berglund vann. Grattis!
Tack chefen, för att jag har världens bästa chef och världens roligaste jobb. det var som en semester på riktigt. Tack Anders för att vi fick komma och för att du var med och gjorde det så fint som det var. Och tack Jesper och Henrik. Det var riktigt kul! <3