Mamma gick en skrivarkurs för några år sedan. Då hon valde att fokusera på tiden kring min födelse och framåt.

Mamma skrev:
”Jag hoppas du inte skall ta illa upp för vissa saker jag skrivit, men kom ihåg – det här är mina minnen och uppfattningar som ingen kan ändra på.”

Vissa saker gör mig inte bara helt rasande ledsen utan arg också. Tyvärr följer det ett mönster.

Jag har inget minne alls av att du och jag har samtalat om ämnet. Och det handlar främst om mig.
Och du skriver det till skrivarkursen först och därefter får jag ta del av det. Det känns jättekonstig och märkligt.

Jag var helt förstörd en dag och kväll förra veckan. Jag grät både hemma och under stora delar av en konsert på Grönan.
Det följer tyvärr ett mönster ifrån dig. Du håller inne ganska stora saker, istället för att berätta det.
Inte konstigt att jag blir arg när jag känner mig överkörd eller inte får komma in i konversioner.