Denna jul skulle bli väldigt annorlunda, Mamma, Johan en assistent och jag åkte till Tallinn.
söndag Eftermiddag avgick Birka Cruises ifrån Birka terminalen vid Slussen, jag tog tunnelbanan dit. Trots att jag inte är i området så ofta så visste jag hur man skulle gå. Jag skulle möta upp mamma där, jag kom före henne. Det visade sig att mamma hade tagit en ”hinderbana” till väg. Hon hade missat att gå över Stadsgårdsleden.

Det fösta som hände på en välspäckad program var att Kapten önskar välkommen med glögg, befäls-,nöjes- och säkerhetspresentation i Club Copacabana.
Club Copacaba är en stor lokal med scen, dansgolv och en massa sittplaster.
Det skulle visa sig att vi var ganska ofta där för det hände nästan alltid något på den scenen.
Det fanns en mindre scen som hette Pub Pacific. Vid flera tillfällen var det Karaoke som stod på programmet eller så var det ”Nöjesvärden underhåller”.

på middagarna satt två äldre par som åkte i sällskap vid bordet bredvid vårt. Vi började små prata med varandra. Det visades att mamma och en av männen i sällskapet hade jobbat på rederiet AB Svea, säkert samtidigt men de arbetade på olika håll.

På julaftons morgon hade båten kommit fram till Mariehamn. Vi gick en promenad på Åland och såg några stora istappar på några hus. Det var ganska dött Åland vi såg, allt var stängt och få personer ute. Men egentligen precis som det är på julafton. Vi såg några riktiga stora istappar, som jag föreviga på bild.
Efter promenaden blev det Kalle anka i Club Copacaba. I år var det Sarah Dawn Finer som var SVT julvärd.

När vi gick av i Tallinn på juldagen så stod det bussar och väntade på oss i kylan ca 0 som kändes kallare och snöande ”synålar”, för en färd in till stan. En guide stod vid bussen som sedan sa några meningar till oss innan hon lämna bussen. En resa som kunde ha varit mycket kortare om bussen åkte raka vägen. Chauffören kunde inte varken svenska eller engelska så ingen kunde kommunicera med honom. Det kändes som han stannade plötsligt på en väg, där alla fick kliva av och sedan fick var och än klara sig själva. Därifrån gick vi sakta i snövädret till julmarknaden som var på Rådhusplatsen. Mamma ville gå längre bland stånden än vad jag ville, så jag satte mig på en restaurang och beställde in varm choklad.

Innan avgången ifrån Tallinn så fick allmänheten komma upp på bryggan. Man skulle samlas nedanför en trappa, hissen gick inte dit upp utan nyckel så mamma fick först gå upp med alla andra för att sedan säga till att jag satt där nere och väntade. Väl uppe på kommandobryggan så var det mäktigt att se all teknik.

Jag hade tänkt att åka upp till discot varje kväll men de blev inte av för än sista kvällen. Discot låg högst uppe i båten, på dagarna är de en pool och ”värme lampor”. De drar över något golv över poolen och där på dansar man.
Ganska fort så började jag komma in i en ring med personerna som dansade på discogolvet. Det var en härlig känsla som jag inte hade haft på flera år.
Jag ville egentligen inte gå och lägga mig men jag gjorde trots allt.