Jag började simma Hallvick när jag var 4 år. Hallwick är en metod för handikappade att lära sig simma. Klubben heter simklubben Grodan och håller till i Nacka, utanför Stockholm. Varje år gjorde klubben en resa till Mallorca. Vi bodde på hotellet Nuevas Palmares i Alcudia, som ligger i norra delen av ön. Hotellet ligger alldeles vid en 3 km lång sandstrand.

Vi hade två träningspass om dagen.
Inför morgonpasset så hade vi uppvärmning på stranden. Ofta till Mariannes uppvärmning, fader abraham sång spelades i bakgrunden.

Eftermiddagspassen var lite mer lättsamma. Ibland spelade vi en typ av vattenpolo, tjejerna mot killarna. De gällde att ”bara” att hålla bollen inom laget, alla medel var tillåtna för att erövra bollen.

Restaurangerna – Ranshen och Den gröna papegoja.
Ranshen – I början på 80-talet var man tvungen att ha med sig en ficklampa när man skulle äta på restaurangen, restaurangen låg lite avsides. Annars hittade man inte hem efter middagen. De fanns inga gatulampor.
Vissa kvällar fick man se en liten show med en häst. Därav av namnet, Ranschen.
En gång så skulle Henkan och jag dela på en kanin, vi fick vänta länge på maten och Henkan hann somna.

Man gick oftast strandpromenaden när man skulle äta på Den gröna papegoja, för att slippa trafiken.
Vi brukar äta grillspett där för de var så goda. Eftersom vi gick dit minst en gång varje år som vi var nere så kände de igen oss. Ibland fick vi något tilltugg, utan att vi hade beställt det.

Varje år ordnade vi en turnering i Varpa. Nästan alla ställde upp. Jag har för mig att alla kvinnor kastade ifrån 15 meter och männen ifrån 20 meter. Alla handikappade fick en ”personligt avstånd”. Vi fick kasta några stenar och sedan mätte de upp hur långt vi kunde kasta.