Kategoriarkiv: Känslor

Julafton

Filuren.com

Så var det dags för julafton igen.
Som brukligt åkte jag hem till mamma. Jag skulle vara där kl 11.30 och Lasse och Nicke kom 12, Jag har inte förstått det där, att jag ska komma lite innan än de andra. Varför ska jag komma tidigare? Jag vet hur mamma resonerar, att jag inte ska i vägen i hallen och upp all plats. Men varför? För mig känns det bättre att alla kommer samtidigt och det är ”det normala”.

Jag fick som vanligt lite svårt att hänga med i samtalen idag trots förbättring. När jag började prata så pratade de andra vidare och hinner byta ämne ibland, innan jag hinner säga något. För jag brukar försöka komma in utan att avbryta någon annan men det är svårt.
Ju mer som jag tänker på hur jag är i vissa situationer jag så är det inte konstigt, om jag har levt mer eller mindre med det i hela livet.

Efter välkomsglöggen så var det dags för skinkmackor. Det var gott så jag åt flera stycken.
Frågan är hur bra det var att äta flera stycken för det var ganska snart dags för middag.

Jag fick i mig ganska lite middag. Mamma tyckte att jag skulle äta mer. Hur ska man kunna äta när jag inte är hungrig?

Mamma körde mig hem. När hon hittade en parkeringsplats så var det ganska nära ett träd och några cyklar. Hon parkerade bilen så att det var en bit ifrån trottoaren men inte tillräckligt för att få plats med rullstolen på vägen. Jag tänkte: ”Det här kommer inte att gå bra”.
Vilket innebar att hon ställer rullstolen en bit ifrån bilen, uppe på trottoaren.
Hon försöker stödja mig som hon brukade göra för många år sedan. Vad händer? Vi ramlade sakta bakåt, där låg både hon jag på asfalten.
Efter några minuter orkade jag, Det var både jobbigt och läskigt för att jag svårt och få tag i något att greppa.
Till slut tillsamman med mamma ställa mig upp och sedan kliva in i bilen. Sedan fick mamma parkera om bilen så att rullstolen fick plats nere på gatan.
Efter att mamma hade hjälp mig med de sista i lägenheten så åkte hon. Därefter det kände jag bara att jag ville komma in och ta det lugnt vid datorn och tv. En del känslor och tankar fanns inom mig i ett antal timmar efteråt.
En whisky hade suttit bra då.

Solsäter

Filuren.com

Jag vet inte hur många år som jag har tittat förbi Solsäter men minst 10-15 år.

En del personer som är där kanske hälsar på mig och om det är riktigt bra så frågar de om det är bra mied mig. De flesta pratar endast med min assistent. Då kan de säga ”han är här varje år”, ”Det är kul att han är här”.

HALLÅ. Prata med mig. Jag vet att jag har en CP-skada och det innebär att jag kan TÄNKA OCH FÖRSTÅR ALLT.

Vid flera tillfällen har det gått bra att ordna kvitto för min assistent men inte i år. Konstigt. Varför? Hur svårt är de och skriva typ två tre rader på papper så är det löst…

Gräsklippare

Filuren.com

Stefan och jag kom överens att vi skulle dela på pappas gräsklippare.

Sommaren 2013 lämnade vi in gräsklipparen på reparation.
Felet då var att en plastbit i bensinkåpan hade gått av. Så dragkraften fungerade inte längre.
De var tvungna att byta ut hela bensinkåpan då det inte gick att byta ut bara den förlorade plastbiten.

Vi hämtade ut den efter reparation. Vi kom hem och hann att använda den ca 2 gånger innan snöret gick av.
Vi tittade på snöret och såg att det fanns en svaghet där den gått av.

Sedan September har jag försökt att få tag i Stefan har försökt ca 2-3 kvällar per veckan, utan resultat. Efter några veckor bestämde jag mig för att posta ett brev till honom och be han ringa upp mig när en viss assistent jobbar som är insatt i detta ämne. Han ringde äntligen upp och sa att han inte vill vara med längre att dela gräsklippare, pga att jag har bara sönder den.

Det känns som allt skit får jag ta på mig fast det inte ska vara så.