Arbetsmarknaden

Ungdomar med funktionshinder har stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden.  Det visade nu senast den undersökning som tretton ungdomsförbud inom handikapprörelsen gjort. ”Arbetsmarknad för unga med funktionshinder” (SHT 2/97). Men det finns undantag. Anders Berglund hittade sitt drömjobb redan vid 22-åring. 
Jag vet inte vad jag gjort för att hamna där jag är i dag. Jag tror att en del beror på viljan, säger Anders, som idag är 24 år. En cp-skada gör att han har svårt att prata och det som tidigare varit hans dilemma har blivit en tillgång – han är numera kummunikationsexpert.  Det var på högstadiet jag började med datorer. Efter många om och men fick jag en dator som hjälpmedel i skolan, berättar Anders, som på grund av sitt funktionshinder även har svårt att skriva för hand. Han hade en lärare som var mycket intresserad av att lära sig den nya tekniken och var sedan Anders handledare.
Ibland lärde jag mig snabbare och då fick hon åka hem och lära sig mer, säger Anders. Intresset blev ett yrke  Intresset för datorer finns kvar. Efter gymnasiet var han arbetslös i tio månader, men började sedan en utbildning till programmerare. Arbetsförmedlingen ville att Anders skulle lära sig göra ritningar med hjälp av datorn.. Jag sa nej. Jag ville inte. Då fick jag börja på en utbildning för PC-samordnare i stället. Han kom till företaget Enter, tidigare TeleNova, där många personer med funktionshinder får utbildning i data. Efter utbildningen till PC-samordnare blev Anders kvar – han fick en fast anställning på 75 procent. Det är nu två år sedan. Krävande men roligt  – En PC-samordnare gör allt! Alla som har problem med sin dator vänder sig till mig.
– Det gäller att hänga med på allt nytt och veta vad som händer. Det som är inne i dag är ute i morgon, påpekar Anders, som i sitt arbetsrum omges av datorer, gamla och nya, hela och trasiga. Det är tydligt att Anders trivs med sitt jobb, även om det är ett krävande jobb. Det snabba utvecklingen inom branschen ställer högra krav. Men för honom är datorer mer än bara ett jobb. Det är ett sätt att kommunicera, att få kontakt med människor över hela världen och en möjlighet att syssla med det han gillar allra mest. 
– Vi har internet här, som jag också jobbar med. Jag kan hämta hem någon fil eller information för att hjälpa någon annan här. Att han lyckats så bra på arbetsmarknaden har Anders egentligen inte funderat över.
– Det har bara flutit på och jag har tagit vara på tillfällena. Samtidigt tror han att fler skulle kunna få jobb – om de trodde mer på sig själva. – Jag vet inte om jag är ”ute och cyklar”, men det gäller att ha rätt kämparanda, och att inte ge upp efter att ha fått nej en eller ett pargånger. Allra viktigast är kanske ändå att ha en drivkraft, något som sporrar och en uppgift som känns tillfredsställande.
– Det handlar om att ha ett intresse. Har man det är det inte svårt att lära sig, men så är det ju med allt. Attityder och okunskap  Så sant och så enkelt, men kanske ändå inte för alla. Först gäller det att hitta det som intresserar. Det kan vara svårt nog. Sedan kan det handla om att slåss mot hinder omgivningen sätter upp. Dessutom måste man vara stark nog att våga säga ifrån, och inte tvingas till något som inte känns rätt.

– Attityder och okunskap är ett problem. De som jobbar på arbetsförmedlingen känner inte till vad de ska göra för oss som har ett handikapp. Då kan det vara lätt att säga ”är det inte bättre om vi ger dig förtidspension?”, tror Anders. En undersökning, som ungdomsorganisationerna inom handikapprörelsen gjort bland sina medlemmar, visar att många får förtidspension i stället för arbete – trots att de vill ha ett jobb. Själv har Anders engagerat sig i DHR-UNG, för att på så sätt bidra till en förbättring i samhället. Och han är själv ett gott exempel på att det går bra – om förutsättningarna är de rätta.

Text och foto Agnetha Blomberg Ur SHT 3/97

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *